Vid den här tiden, för ett år sedan, hade vi precis lämnat barnen hos mina föräldrar och var påväg in till förlossningen! Värkarna var täta men inte speciellt onda så visste inte om vi skulle bli hemskickade igen.. Väl inne fick vi stanna & vi båda trodde att det skulle bli barn innan midnatt! Vid 17-tiden sa vi -vid 20 är hon nog ute! 57 minuter senare hade min älskade dotter på bröstet, SÅ smidig förlossning! Jag var glad & njöt av varje minut!!

Luna har sedan hon kom ut satt oss på prov.. Hon har varit missnöjd, vägrat både vagn & bil, inte velat ligga själv och sova & skrikit när någon annan försökt hålla henne. Är så glad & tacksam över hennes faster & fadder som behållt lugnet & klarat av Luna bättre än vad vi föräldrar gjort ibland! Babblarna blev tidigt våran räddning, de gjorde henne uppslukad & hon glömde av sig när hon var ledsen.
Det var inte förän hon var vid 10-11 månader hon ändrades till en gladare tjej som gillade när mor & farföräldrar kom på besök! Hon sätter oss dock på andra prov som inte de tidigare barnen gjort, hon är snabb iväg, klättrar högt om hon får chansen, upp i sängen,soffan, toaletten m.m Hon äter kattmat om hon får chansen, river ut ägg i kylskåpet, drar ut toarullen, klättrar in i diskmaskinen m.m Vi som är vana vid att aldrig spänna fast barn i matstol eller vagn funderar nu på varför man inte har sele i kundvagnar för? Vi älskar dej Luna, till månen? och tillbaka & njuter för varje dag, du är vårt sista lilla mirakel (Nej,det blir inga fler barn!) puss & kram mamma & pappa??